Pressen, media, tidningar, videos, bilder, intervjuer allt möjligt var på Ulrik och det är mitt fel. Om jag inte blivit så arg på honom hade det aldrig hänt. Han skulle aldrig stått på flygplatsen och sjungit för mig. Öppet. Ingen av oss märkte det. Vi är för kära för att bry oss om att inte vara med varandra inför andra. Vi får inte hålla hand, inte kramas, inte pussas. Jag visste inte om jag skulle klara det men att göra slut med Ulrik för det skulle bara vara dumt och att lämna honom när det är som jobbigast. Det vibrerade i min ficka. Det var Ulrik som skrev: - Hej babe, mycket media och skit över mig nu men var inte orolig över något! Vi träffas vid stationen kl: 3 okej? Anders ville träffa oss båda och prata lite Puss love u Jag kände mig lite lättad men ändå inte. Var Anders arg på oss. Och Ulrik har fortfarande massa media och sånt över sig. Jag skrev tillbaka: - Hej gulle, okej ses då! Är Anders arg? Allt är mitt fel... Puss älskar dig med sötis Han svarade mig snabbt som vanligt: - Nej ingen ting är ditt fel. Han är inte arg han vill bara prata om vad som kanske är det bästa valet att göra. Oroa dig inte nu. Men måste gå på en intervju nu, tydligen med Sean Banan haha Puuuuuuuss - Lycka till haha skrev jag tillbaka till honom. Eftersom Ulrik skulle på lite möten och säna saker bestämde jag och minafina tjejer en träff. Nere i gallerian, på ett café vi brukar gå till ibland. Vi hade inte träffats på ganska länge eftersom Anna vart i Italien och jag vart med Ulrik och i Florida och sen har Sofia också vart upptagen. Men nu var vi alla lediga så vi bestämde oss för att träffas. Jag gick och bytte om till gråa chinos, ett vitt linne och Ulriks gråa kofta. Han hade alla sina saker hemma hos mig. Kläder, resväskor och såna saker. Han bodde här istället för att bo på hotell och slösa bort massa pengar. Det var dessutom mycket mysigt att ha honom här hemma. Jag satte på mig dom vita conversen, satte på mig hörlurar och satte på Amanda Fondell all this way. Och började traska ner till gallerian. Jag gick till cafét vi skulle träffas vid och där satt dom. Båda två. Jag blev väldigt glad över att se dom. - Hej tjejer sa jag när jag kom till bordet dom satt vid - Hej finis svarade Sofia - Hejsan svarade Anna - Hur går det med Ulrik då frågade Anna direkt när jag satte mig ner - Seriöst så vet jag inte - Vadå då? - Vi kan inte ses officellt - Varför? frågade Sofia - Sofia?? Han är en kändis - Ja men man får väl ändå ha en tjej eller? - Jag vet inte riktigt - Vill Ulrik gömma förhållandet? - Nej, men hans manager - Hoppas det fixar sig - Ja, vi ska träffa hans manager idag klockan 3 - Men let us tänka på något annat nu beställer vi sa Anna och ställde sig upp. Jag beställde en cola och en choklad muffin. Vi satt och pratade och skrattade mycket. Folk tittade till och med på oss med ilskna blickar så mycket vi skrattade. Det var härligt att se dom igen. Och dom var inte arga för att jag var med Ulrik lite mer än med dom. Dom själva har ju pojkvänner så dom vet hur det är. Efter när vi fikat klart gick vi och shoppade. Jag köpte en jättefin tröja. Och Sofia och Anna köpte smink och varsin tröja. Jag hittade också ett par klackskor. Med dom kanske jag skulle bli lika lång som Ulrik eftersom jag är så kort och han så lång. - Lova att du hälsar till Ulrik från oss sen - Ja det är klart jag lovar - Hur är han egentligen? Lixom utanför scenen? frågade Sofia - Han är underbar, inte taskig på något sätt. Han är väldigt mysig också, att sitta och titta på film med honom är underbart. Har gjort det väldigt många gånger nu - När ska du åka till Göteborg till honom då? - Jag vet inte riktigt, när jag har tid och han är hemma! - Ni verkar så gulliga tillsammans - Ni skulle ha sett mamma igår, hon började nästan gråta efter att Ulrik sjöng för mig - Va? Sjöng han för dig? - Japp - Vilken låt? - Moments ago - Men du skojar? - Jag vet, han är den bästa med överraskningar - Och så sjöng han ju moments ago och den är den finaste låten av alla och den sjöng han speciellt för dig Jessica - Jag vet, jag kan knappt tro det - En sån pojkvän önkar jag att jag hade sa Anna Klockan blev snabbt 3 och jag gick ner till stationen där jag skulle möta Ulrik. Han stod där som vanligt. På samma ställe. Jag skulle skrämma honom och gick tyst bakom honom när han vänder sig om och ser mig gå smygande. - Vad gör du Jessica? frågade Ulrik undrande - Men nu förstörde du ju allt, jag skulle skrämma dig sa jag och kramade om honom - haha redo att träffa Anders? - Nej svarade jag och tryckte mitt huvud mot hans axel - Ta det lugnt bara, kom vi går Jag tog Ulriks hand och brydde mig inte om en massa media saker. Han pussade mig på pannan och brydde sig inte heller om media och alla kom på oss. Vi gick in på en gata jag aldrig nästan var vid och sen upp i ett hus. Till ett ungefär kontor där det stod Anders på dörren. Jag fick en stor klump i halsen och blev nervös. Ulrik märkte det och kysste mig. - Ta det lugnt Jessica, allt kommer bli bra ingenting att oroa dig för. - Men vad har han sagt till dig? - Ingenting speciellt - Tänk om vi måste göra slut Ulrik såg säker ut och svarade - Nej det kommer han inte Jag blev ändå inte säker på att det inte var någonting dåligt som skulle hända. Jag var fortfarande nervös. Jag ville ha min fina Ulrik. Jag hade ju bestämt att jag snart skulle åka ner till Göteborg och få träffa hans familj. Och han var den bästa personen jag visste. Att bli av med honom skulle allt bli ett rent helvete. Och jag skulle må dåligt hela tiden. Ulrik märkte att jag var nervös fortfarande. Han tog min hand medan han öppnade dörren. - Hej Ulrik och Jessica hörde jag någon inne i rummet säga, det var Anders - Hej svarade Ulrik men jag fick inte ut ett ord ur min mun Dom började först prata om hans konserter och spelningar som han skulle göra nu till hösten. - Okej nu till det som jag tänkte prata med er om, ni vet ju att media får tag på allt och alla - Ja svarade Ulrik - Och nu har dom fått er Jag tittade nervöst på Ulrik - Jag bad er att ligga lågt, inte gå ut officiellt men det är precis det ni gjort nu Han lät arg. Inte som han lät när vi kom in, han lät snäll då men nu var han arg. Ulrik verkade vara lugn även om Anders var arg. Varför var han det, ville han göra slut? Jag kände mig spyfärdig, jag klarade det inte. Jag ville inte höra. - Förlåt.. sa jag och sprang ut ur rummet - Jessica sa Ulrik och gick efter mig Jag gick ut och satte mig på huk med huvudet i händerna. Precis som han sjunger i Boys don´t cry. - Vad är det Jessica? frågade Ulrik - Jag klarar det bara inte sa jag och började gråta Jag ställde mig och började gå, Ulrik tog tag i min arm och stannade mig - Vad är det du inte klarar? - Att andra folk ska få döma vårt förhållande, det är skit jobbigt - Men han ska inte få göra det - Men hela den här grejen är jobbig sa jag och ryckte mig loss från Ulrik - Men Jessica vänta skrek Ulrik och gick efter mig Jag stannade och vände mig om. Jag såg att Ulrik inte heller var glad. Han såg jätte ledsen ut. Han gick fram och torkade bort en tår från min kind. - Jessica, jag vill ingenting annat än att vara tillsammans med dig. Jag älskar dig - Jag älskar dig med men jag vet inte om jag orkar det här - Att vara tillsammans med mig? - Ja och hela kändis saken Ulrik tittade ledsamt på mig. Jag visste att det skulle vara jätte jobbigt för både honom och mig om vi gjorde slut. Det skulle aldrig funka att göra slut. För någon av oss. Jag gick fram till Ulrik och kramade om honom. - Ska vi gå upp till Anders igen frågade Ulrik - Ja kom vi går Vi gick in i hans kontor igen. Han verkade inte lika arg längre men han skulle väl bli det när han började prata om allt igen. - Ni två har hamnat mitt i kaoset och ni är med i tidningar och allt möjligt, jag bad er ligga lågt varför gjorde ni det inte? - Det är lite svårt när man är jätte kär svarade jag irriterat - Man kan vara kära och ligga lågt på samma gång - Men vi vill inte gömma vårt förhållande sa Ulrik och försvarade mig - Vill du ge upp dig karriär? frågade Anders till Ulrik - Det är klart jag inte vill svarade Ulrik - Då tror jag inte det finns något bättre val än att ni två gör slut Där kom det, det jag trodde skulle komma. Precis dom orden.